Kommentarsfält
Nu fungerar kommentarsfältet! Det var ett litet sjå med att få det iordning..klicka hit och dit och gång på gång hamna i någon slags teknisk återvändsgränd. Efter kontakt med supporten fick jag gedigna instruktioner samt en instruktionsvideo. Jag har dragit på att fixa detta i flera dagar, så trött på allt tekniskt krångel. Men jag ville ju få igång kommentarsfältet så till slut måste jag ju möta utmaningen..
Jag bad min man om hjälp. Lovade att han skulle få avbryta om det var krångligt och orsakade honom dåligt humör. Men han fixade det hela på några minuter. Jag är evigt tacksam, det där har tagit mig, och skulle ha fortsatt att ta lååång tid att få rätsida på.
Nästa vecka är sista semesterveckan för mig. Maken har börjat jobba igen den här veckan. Så vi tajmade in ungefär 2,5 vecka tillsammans. Jag har lite blandade känslor över att ha semester en vecka till. Det är inte lika roligt utan honom. Övervägde att bryta semestern en vecka tidigare men vet samtidigt att jag varit i stort behov av återhämtning efter detta obeskrivligt jobbiga halvår. Så jag fortsätter väl att semestra då. Om än det känns lite “slösigt”.
Dottern har börjat sommarjobba och sonen är ju inte översvallande intresserad av att umgås med mig nuförtiden. Så jag har ägnat lite tid åt till tråkgöra såsom rensa kläder och röja upp i det kaotiska skafferiet. Men “huur kul ää dä?” sa hon som vann badsalt och handduk istället för storkovan i ett tv-program. Nödvändigt, absolut. Men jag vill gärna göra roliga saker också(mest)på semestern. Jaja, det är som det är. Hoppas på positiva vindar nu under kommande höst. Det behövs…
Fotat en hel del har jag gjort. Övar och övar. Kastar miljarder bilder och de som blir kvar granskas hårt. Men det är roligt också. Förr om åren, på stenålderstiden, då fanns inga digitala kameror där en kunde se bilden direkt. Nej det var att fota och hoppas på det bästa när de framkallade bilderna från kamerarullen sedan kom hem i brevlådan… det brukade vara en salig blandning av högt och lågt.. :D
Nu ska jag gå och instruera sonen var han ska rensa ogräs. Tråkgöra. Men han får iallafall betalt.
Dörren in till vårt lilla gästrum. Hur många händer som vidrört denna dörr, lagt handen på handtaget. Sliten och nött men med underbar karaktär som ingen nyproducerad dörr kan mäta sig med.
